Vuxensnack tack

Reporter: "Äääär det så att det kääänns sssspecieeeellt när ni speeeelar iiiihop? Som att det äääär något som häääänder när just niiii två spelar tillsammmmans?" (göteborgsdialekt med lätt skruvad ton).
Artist: "Ja, så är det nog".

För det första är jag så trött på ledande frågor (= ajabaja på intervju-utbildningar, grundnivå). För det andra trodde jag att jag fått in Barnkanalens motsvarighet på radion när P3 rattades in idag. Bytte snabbt kanal, då jag redan har fullt upp med att hejda fler barnsliga strömmar än de lekar jag utför med mina små på dagarna. Samma känsla sköljer över mig när man tvingas titta på kortfilmer under träffarna med föräldragruppen på BVC. Vuxna människor i filmen tror att det är bebisarna de ska instruera, eller möjligtvis deras små äldre syskon. När jag tänker efter så finns denna ton med överlag i babysammanhang. Annat är det om en vuxen människa får ont någonstans... "Ta en alvedon. Ring om du inte är bättre om två veckor". Ok, om jag inte dött  innan ni har telefontid nästa gång.

På fredagarna kan jag njuta en del av Magnus Ugglas fyndiga kommentarer på radion, en frisk fläkt i kändisfattiga Stockholm, som beter sig på samma sätt oberoende vem han talar med. Litteraturpristagare eller valfri 6-åring, det är detsamma. Denna distans till inställsamhet är beundransvärd.

För övrigt har jag under mina lekfulla stunder idag fått lära mig flera nya ord. Tack Elvis. (1 år & 8mån). Knappt att det hände på en dag under universitetstiden. Mitt eget fel säkert, men sen var det ont om så temperamentsfulla lärare också. Få av dem hotade mig genom att trycka in ett halvätet slemmigt äpple i munnen om jag svarade fel. Hade antagligen varit lika effektfullt då som nu.

Solsemester i november

Barnen i vagnen. Fixar latte i termos. Går iväg. Barnen sover. Går ännu längre. barnen sover. Stannar och tar bilder. Barnen sover (!) Går vidare. Sätter mig vid strandkanten och dricker latte. Barnen sover (!) Tar bilder, dricker latte. Förundras över att barnen sover. Njuter! Går vidare i solen. Barnen sover (!) Går och tänker långa tankar helt obehindrat. Barnen sover (!) Kollar om de andas. De gör de. Funderar på att väcka barnen. Sansar mig. De vaknar efter 2,5 timme! Känns som jag haft solsemester…

När tre blir fler

Man får så otroligt många (traditionella) råd när man väntar sitt första barn. När man väntar sitt andra barn får man höra hur mycket jobbigare det är att ha två barn och hur lätt (plötsligt) det är att bara ha ett. Många föräldrar minns hur de kunde gå på cocktailparty med sin baby i handväskan, hur de ”glömde bort att de hade barn” (så snällt var det!) och hur de kunde åka på romantiska semestrar med sin baby i en ryggsäck och/eller hur de lätt slängde ihop en tre-rätters lördag efter lördag med denna förstföding under ena armen. (Detta konstaterades så snart barnen varit två ett tag).

När ni får ert andra barn krävs det fyra armar, plus två helst på daglig basis. Ni har inga möjligheter att behålla personliga intressen som varar över 2 min, ni kommer endast att äta hämtmat (och slicka i er Försvarets hudsalva medan ni jagar era små runt lekplatsen…). Ni kommer att ge era barn burkmat och älska att lämna ert äldsta barn på dagis de gyllene 15 timmarna. Ni kommer inte att sova mer än högst 4 timmar i sträck på ungefär 6 år och tänk inte ens tanken på att ha sex med din partner närmsta året… 

 

Kom då ihåg att det är personer som själva har mer än ett barn som säger detta. Skulle då merparten av dessa personer kunna tänka sig att avvara sitt ena barn till någon som hemskt gärna vill ha ett? Troligen inte, de är ju ganska mysiga att ha ändå… när det väl kommer till kritan*.

Själv är jag full av råd. Rådvilja. Vilja att se till att alternativet på vanligt förekommande råd får sin motvikt. Jag eftersöker sunt förnuft & jävlar anamma i många råd som florerar i de föräldraupptagnas värld. För att inte tala om allt man ska acceptera som normalt, inte klaga på utan bara göra. Har ni tänkt på hur mycket tid som går till spillo när vi håller i den förbaskade D-vitaminflaskan? Gör hålet större, kom igen! Ungen hinner ju vika origami av närmsta blöja på skötbordet innan alla vitaminer är på plats. Och varför inte klaga på alla rosa respektive ljusblå kläder och leksaker i affärerna? Våga vägra säger jag. Det är år 2011, var det någon som sa.

För övrigt tycker jag att Urban Olsson på Veolia transport borde få medalj i idiotiska och oerhört underhållande uttalanden. ”Vi valde en tidigare avgång”… (men glömde att informera resenärerna).

http://www.dn.se/nyheter/sverige/taget-gick-en-timme-for-tidigt

*”Kritan”? Bör man uppgradera detta uttryck till ”knappen”?