Jag längtar så tills Elvis börjar fråga mig saker och ting hela tiden. Jo, det är sant. Du kan väcka mig mitt i natten och fråga något, så lovar jag att hitta på ett svar. Sen får man ju inte ljuga för andras barn heller, därför ska det bli extra kul. Han ser inte så frågvis ut bara, det oroar mig lite. Hans uppsyn talar om för omvärlden att han redan vet allt och att den han tittar på är oerhört barnslig. Detta måste såklart vara en synvilla. Precis som den jag fick innan idag när jag öppnade kuvertet från Försäkringskassan. Finns det något på apoteket som hjälper mot synvillor?
Det är inte så konstigt att nyblivna föräldrar snurrar in på baby/barn-prat mest hela tiden. Det ÄR en helt ny värld som slukar en och vad man än undrar, så finns det 1000 olika svar. Det är tröttsamt, även för en person som är utbildad i att ta ut det mest väsentliga ur en längre text (tal, föreläsning, etc).
Idag har en tanke slagit mig, att det kanske finns fler som tänker lite som jag? Kanske någon eller några som skulle uppskatta att läsa om mina utfall och infall, idéer och tankar?
Som undrar varför ingen sa att man skulle ta med en uppblåsbar badring till BB istället för diverse olika sparkdräkter? Som kanske hade blivit förundrad över hur lätt det är att mata sin baby med ersättning om man förvarar kokt vatten i kylen? Som helt förvirrad förvarat alla babykläder i barnrummet och står svettig (svärandes) vid blöjbytet gång på gång och undrar varför babykläderna inte ligger i anslutning till skötbordet? T ex.
