”Jag har tänkt på en sak”, varför säger man så?
Förhoppningsvis tänker man på en mängd olika saker hela tiden (?). Vissa tankar kommer lite oftare antar jag, men då borde man väl säga ”det är en tanke som förföljt mig”? Jag har ständigt förföljd, av ”nästan klar uppsats”, CSN-fakturor, "hjälp det blir inga pengar över när räkningarna är betalda - denna månaden heller", påminnelser från biblioteket och en djup undran över hur man skaffar sig vänner som knackar på dörren iklädda mjukisbrallor och en blick som längtar efter soffa, mys, prat eller film. Men det handlar såklart om allt möjligt och det går så snabbt ibland att det inte hinns med att skrivas ned. De saker som upprepar sig däremot kommer jag att behandla mer ingående, för jag är den sortens människa som tror att saker och ting kan bli till det bättre om de vädras mellan 4 eller fler par ögon och öron.
Idag undrar jag varför till och med nappflaskor för 1 månaders bebisar droppar fortare än D-vitamindropparna, som ska in i babyns mun. De går så långsamt att jag hinner tänka...”fan, jag skulle satt på kaffet eller tvättmaskinen innan”… mellan varje droppe.
Eftersom tankar är något som förgyller min föräldraupptagna vardag, så tänkte jag att det vore kul med lite tvåvägskommunikation. Även om det primärt handlar om envägskommunikation.
Jag återkommer i ämnet. Som för övrigt är det ämne jag är verksam inom, när jag inte är upptagen med att försöka vara världens bästa mamma till Elvis, 8 månader.
