”Var sak har sin tid”… och andra dumma påståenden

Det är ett privilegium att vara föräldraupptagen (vad är föräldraledig?).  Jag har fått förmånen att vara hemma med våra fantastiska barn och se hur de utvecklas dag för dag. Denna förmån kan vara både slitsam och full av kärlek, ibland på en & samma gång. Pausen från arbete har gett mig ett helt nytt spelrum för kreativa tankar. Så fort någon av de små sover så kommer det krypande från hjärnan ut i kroppen. Fullt med idéer & uppfinningar som jag tycker att vi människor skulle må bättre av. I synnerhet vi föräldrar. Men tiden & pengarna lyser med sin frånvaro, så jag lägger mina juveler på hög.

Detta har fått mig att tänka mycket på hur många tankar/idéer det finns som aldrig får förverkligas av oss människor. Främst för att vi mentalt tvingar oss att befinna oss på en annan plats i nuet. Sen är det också så att vi alltid befinner oss i olika perioder, som ordspråket säger ”var sak har sin tid”. Jag ogillar väldigt många ordspråk, kan oftast inte begripa hur de skulle kunna vägleda på rätt sätt?!  Ordspråk är oftast ursäkter, snarare än positiv energi. Tänk vad mycket dumma ordspråk och uttryck man har fått höra genom åren! ”Alla sätt är bra utom de dåliga”, men hallå… hur meningslöst är inte detta? Eller den här… ”av barn och dårar får man höra sanningen”! Jaha, det är inte ok att ifrågasätta saker helt enkelt, för då är du antigen barnslig eller dum i huvudet (Dessvärre finns det många människor som tar detta ordspråk på största möjliga allvar!). 

Som sagt, många kreativa lösningar har troligen försvunnit i samma sekund som en bajsblöja blev till. Om man nu ser till historien, så kanske det inte är så märkligt att den som varit hemma mest med barnen är den som lyckats minst med ekonomiska framgångar? ”It takes two to tango” på parketten i folkhemmet. 

Dagens sociala medier kan vara till stor hjälp för oss som är hemma med barn. Ett bättre verktyg, för att bibehålla och utöka sitt nätverk (då man oftast är ensam), kan jag inte föreställa mig. Det var ett slag i magen på föräldragruppen senast, när Facebook som fenomen dissades hårt. Jag fullkomligen bubblade av motargument senare samma dag och långt efteråt. Jag tror att huvudsyftet var att ”föräldralediga” personer inte bör spendera tid framför datorn, istället för att vara med barnet/barnen. (Fast kommentarer som ”varför ringer man inte sina vänner istället?!” stärker knappast detta argument). 

En sak kan jag lova er. Jag tänker inte ägna en sekund åt min dator om barnen är vakna eller om min älskade livskamrat är hemma & är tillgänglig. Så talar mitt hjärta till mig & så får det bli. Att det var 5 månader sedan mitt senaste inlägg däremot kan förklaras med nytillskottet Malva (nu ca 3 mån) &/eller att jag helt enkelt prioriterat bort bloggen & gjort annat.

Inte utan att jag blev lite inspirerad av denna artikel idag.

http://www.dn.se/resor/italien/lar-dig-strunta-i-allt-pa-en-kulle-i-italien

Man får ha överseende med texten & bristen på barn i sammanhanget. Det blir inte så mycket över då bara… förutom en vacker natur & god mat. Men ändå (!)

Förändringens största fiende är att vara nöjd

Ibland kommer det över mig, att det känns overkligt att gå runt & vara helnöjd med allt. Älska alla människor för de dem är och lita på sin egen förmåga att vara en snäll person. ”Konsten att vara snäll” har funnits på tapeten ett tag och för ett tag sedan satt jag med på en föreläsning om synen människor ofta har på sin omgivning. Talaren tyckte numera om alla människor och försökte hela tiden leta upp det positiva i allt som alla andra gjorde. Han hade inga fienden längre och i hans närhet fanns inte längre de idioter som funnits där tidigare.

Det känns konstigt, att det känns så självklart att man inte kan älska alla, tänker jag då. Visst kan jag försöka förstå lite mer allt som oftast, men det finns människor som beter sig felaktigt. De finns människor som skadar andra människor medvetet och det finns de människor som aldrig blinkar sig ur en rondell… och jag kan hata dem alla, om så i några sekunder eller för alltid. Det kanske alltid finns en förklaring, en dålig barndom eller en inre kris hos dessa personer, men jag har svårt att se hur dessa individer skulle ha företrädesrätt till att bete sig som svin? 

Det är sant att bakgrunden styr hur vi formas som individer och jag kan inte förstå hur människan i stort kan tro att individer går att omforma likt små lerklumpar genom livet. Det krävs en enorm vilja inifrån för att ändra ett invant beteende. Det talas om ungdomar som behöver stöd, men vart tar diskussionen om spädbarnets hjärna vägen? Våra hjärnor, och därmed vår förmåga att hantera stress och känslor som ilska (med mera) utvecklas och grundläggs främst under våra 2 första levnadsår! Känn på den.

Jag menar inte att loppet är kört för all del efter det. Men visst är det lättare att springa i nedförsbacke, om man nu har som mål att allt ska rulla på så behagligt som möjligt här i livet?! 

Sen menar jag också att älskar man alla så älskar man ingen, i alla fall inte på riktigt. Det är vad jag tror i alla fall. Varför skulle det finnas olika steg av ”tycka om” , annars, i så fall? Om du inte kan tycka illa om någon, varför skulle det istället vara ok att älska din familj massor och ”tycka om” alla andra för de dem är? Inte tycka illa om någon alls? Då är det i så fall ok med olika grader av älska, men osunt att inte tycka att alla människor är fina människor egentligen.  

Jag älskar så förbannat mycket, det bara bubblar i mig. Jag älskar min lilla familj, min stora familj med föräldrar, min syster och mina släktingar. Sen älskar jag mina vänner, de som jag älskar för att de är som de är och för att deras sätt behagar mitt inre. De får mig att må bra helt enkelt.  Det finns nya bekantskaper som kan hamna här… men de ska alla en snårig stig vandra. Precis som jag hoppas att andra synar mig och litar på mig innan de släpper in. Jag vill förtjäna att älskas som livskamrat och vän. Sträva efter att bli ett tryggt och givande sällskap. Min förhoppning är att jag ska lyckas få de som väljer att vara i min närhet att känna sig tillfreds och lyckliga. Jag är hellre utan "vänner" som pratar skit bakom min rygg, om mig eller om andra som inte är närvarande.

Men jag kan väl inte släppa in vem som helst heller, varför ska jag sitta och älska en bitter person, i andra änden av telefonsamtalet, som surt säger: ”Det är inte mitt problem att du inte får dina pengar”.  Varför ska jag tänka ”han/hon vet nog bättre egentligen”, om någon som pratar skit och ljuger för att såra? Varför skulle jag försöka gilla någon som nästintill kör in i mitt avgasrör på motorvägen för att hon/han anser att jag kör för sakta (typ 90 på 90-sträcka)? 

Låt oss istället försöka bli lite bättre mot varandra helt enkelt, så det är lättare att inte tycka illa om oss!? Låt ärligheten blomstra och ta hand om de människor du verkligen tycker om!

Inte ljuga för andras barn

Jag längtar så tills Elvis börjar fråga mig saker och ting hela tiden. Jo, det är sant. Du kan väcka mig mitt i natten och fråga något, så lovar jag att hitta på ett svar. Sen får man ju inte ljuga för andras barn heller, därför ska det bli extra kul. Han ser inte så frågvis ut bara, det oroar mig lite. Hans uppsyn talar om för omvärlden att han redan vet allt och att den han tittar på är oerhört barnslig. Detta måste såklart vara en synvilla. Precis som den jag fick innan idag när jag öppnade kuvertet från Försäkringskassan. Finns det något på apoteket som hjälper mot synvillor? 

Det är inte så konstigt att nyblivna föräldrar snurrar in på baby/barn-prat mest hela tiden. Det ÄR en helt ny värld som slukar en och vad man än undrar, så finns det 1000 olika svar. Det är tröttsamt, även för en person som är utbildad i att ta ut det mest väsentliga ur en längre text (tal, föreläsning, etc). 

Idag har en tanke slagit mig, att det kanske finns fler som tänker lite som jag? Kanske någon eller några som skulle uppskatta att läsa om mina utfall och infall, idéer och  tankar? 

Som undrar varför ingen sa att man skulle ta med en uppblåsbar badring till BB istället för diverse olika sparkdräkter? Som kanske hade blivit förundrad över hur lätt det är att mata sin baby med ersättning om man förvarar kokt vatten i kylen? Som helt förvirrad förvarat alla babykläder i barnrummet och står svettig (svärandes) vid blöjbytet gång på gång och undrar varför babykläderna inte ligger i anslutning till skötbordet? T ex.